Jag har ju en Les Paul Custom i silverbööööörscht från 1978 och det är en jävligt bra gitarr, fast tung. Betydligt mer lättspelad och inte lika muddigt ljud som min snuskigt dyra Historic reissue R57'a.
Jag fick dock betala en hutlös summa för den, iom att silverburstar är såpass ovanliga och att jag köpte av en ond och girig tyskjävel
kl ljudaatu skrev:leverläppen skrev:Tror absolut inte att du får 25 för den.
20 är mer rimligt. Sedan är ju 70-talspållarna från Gibson inte direkt omgivna av ett lysande rykte.
Det där är jag nyfiken på. Jag har dålig koll på gamla Gibsons, och trodde tidigare att det i princip var Fender-instrumenten som sjönk i kvalitet under 70-talet, för att sen hämta upp sig igen. Men på senare år har man ju läst/hört talas om "Norlin-eran", vilken verkar vara en mindre populär tidsperiod om jag fattat det rätt?
Skulle man kunna få en kort sammanfattning här beträffande detta?
Gibson bytte ägare 1969 (såldes igen 1986) och i samband med det så gjorde man en del förändringar till det bättre och en del till det sämre. En lista över de viktigaste:
- exotiskt virke från sydamerika blev svårare att få tag på, vilket ledde till: brasiliansk rosewood slutade användas, man började limma ihopp kroppar osv av mindre bitar för att spara trä.
- folk ville ha leppe standard, men då man hade en miljon oanvända minihumbuckers från epiphone så blev det leppe deluxe istället. Folk använde ofta stämjärn och satte dit humbuckers.
- folk trodde tyngre gitarrer gav mer sustain så man använde mycket tung mahogny som tidigare skulle ha kasserats
- man öppnade nya fabriker i nashville och memphis 1975 pga av att de staterna gav skattelättnader. Orutinerade arbetare byggde sämre gitarrer de första åren
- man bytte till lönnhalsar 1974-1982 för att de höll bättre och mahogny var dyrare än lönn
- diverse misslyckade experiment med billighetsgitarrer i masonit gjordes t.ex Sonex-serien
- coola experiment med häftig elektronik som artist-serien och fräcka nya gitarrformer som RD
- när shreddarna dök upp på sent sjuttiotal så gjorde man rätt ofta väldigt tunna och smala (som vintagefenders ungefär) halsar som är grymt lättspelade
Det dåliga ryktet kom mest från att produktionen ökade nåt enormt så fler måndagsex hamnade ute i handeln, plus att puristerna hatade de nya "konstiga" modellerna.
Bloddopad av satan.