Ny gura! Ännu en Caparison! (Bilder)
Postat: tis 16 jun 2009, 20:14Efter att ha dreglat efter den här guran i ett par år äger jag äntligen en egen! Caparison Horus HGS MF07 -2007.
Denna gitarr är den enda serietillverkade Caparison med lönngreppbräda (fram till 2009 då MJR och 2 andra Horusar dök upp) så den kändes som nåt speciellt som man bara var tvungen att lägga vantarna på. Enligt rykten gjordes det bara 10st av denna sort så det är antagligen därför man sällan ser såna till salu.
Såhär gick det hela till:
När jag en dag i vanlig ordning surfade runt på Caparisonforumet och dreglade över andras gitarrer fick jag se denna pryl i en säljes-tråd. Till ett överkomligt pris dessutom! Gitarren fanns i Italien så transporten var ju ett problem om det skulle bli nån affär. Då slumpade det sig så att jag ett par veckor senare skulle åka till Italien med jobbet. Efter lite mailkonversation kom vi fram till att jag var på väg mot samma område som säljaren råkade bo i så han mötte helt enkelt upp mig på flygplatsen när jag väl anlänt och hade guran med sig. Italien är rätt stort så där hade man tur minsann. Affären gick snabbt och ingen fick spö. Trevligt att kunna spela lite gitarr på hotellrummet istället för att bara kolla italienskdubbad TV om kvällarna.
Flyget hem gick utmärkt. Ingen protesterade när jag kom med en gitarr in på planet utan jag fick slänga in den i flygpersonalens klädförråd där caset passade likt en köttkeps. Tullen på kastrup var heller inga problem. Jag hade oroat mig lite för detta eftersom jag flög från Schweiz hem (icke EU-land).
Väl hemma i Sverige skulle jag sätta på tjockare strängar och stämma ner till C# i som vanligt. När jag skulle spänna fast A-strängen hade visst en bit sträng fastnat i sadeln så det blev snedbelastning och hela sadeln sprack. Fan också, tänkte jag, nu blir det inget spelande på 100 år.
Men nu, två veckor senare fick jag en ny stallsadel från mosrite i brevlådan och gitarren är som ny! Det tar väl en stund att vänja sig vid att inte ha några positionsmarkeringar på greppbrädan och den något obekväma placeringen av volymkontrollen, men det får man leva med. Jag är nöjd som fasen! Det är förresten denna gura som skulle få nya mickar enligt en annan tråd.
Här kommer lite bilder på skräpet. Jag bjuder även på en bild på mig själv i mjukisbrallor.
Denna gitarr är den enda serietillverkade Caparison med lönngreppbräda (fram till 2009 då MJR och 2 andra Horusar dök upp) så den kändes som nåt speciellt som man bara var tvungen att lägga vantarna på. Enligt rykten gjordes det bara 10st av denna sort så det är antagligen därför man sällan ser såna till salu.
Såhär gick det hela till:
När jag en dag i vanlig ordning surfade runt på Caparisonforumet och dreglade över andras gitarrer fick jag se denna pryl i en säljes-tråd. Till ett överkomligt pris dessutom! Gitarren fanns i Italien så transporten var ju ett problem om det skulle bli nån affär. Då slumpade det sig så att jag ett par veckor senare skulle åka till Italien med jobbet. Efter lite mailkonversation kom vi fram till att jag var på väg mot samma område som säljaren råkade bo i så han mötte helt enkelt upp mig på flygplatsen när jag väl anlänt och hade guran med sig. Italien är rätt stort så där hade man tur minsann. Affären gick snabbt och ingen fick spö. Trevligt att kunna spela lite gitarr på hotellrummet istället för att bara kolla italienskdubbad TV om kvällarna.
Flyget hem gick utmärkt. Ingen protesterade när jag kom med en gitarr in på planet utan jag fick slänga in den i flygpersonalens klädförråd där caset passade likt en köttkeps. Tullen på kastrup var heller inga problem. Jag hade oroat mig lite för detta eftersom jag flög från Schweiz hem (icke EU-land).
Väl hemma i Sverige skulle jag sätta på tjockare strängar och stämma ner till C# i som vanligt. När jag skulle spänna fast A-strängen hade visst en bit sträng fastnat i sadeln så det blev snedbelastning och hela sadeln sprack. Fan också, tänkte jag, nu blir det inget spelande på 100 år.
Men nu, två veckor senare fick jag en ny stallsadel från mosrite i brevlådan och gitarren är som ny! Det tar väl en stund att vänja sig vid att inte ha några positionsmarkeringar på greppbrädan och den något obekväma placeringen av volymkontrollen, men det får man leva med. Jag är nöjd som fasen! Det är förresten denna gura som skulle få nya mickar enligt en annan tråd.
Här kommer lite bilder på skräpet. Jag bjuder även på en bild på mig själv i mjukisbrallor.
Jag vill ha den vinklad åt andra hållet. Om det nu gör så mycket ljudmässig skillnad vet jag inte men i teorin så fattar jag inte varför man vill att bassträngarna ska bli ännu mer basig i halsläge.
Själv skulle jag vilja ha en sån fast med Ebenholtz-bräda.
