www.diskantforum.se

Har lyssnat igenom den en gång och kommer nog inte göra det igen. Hihaten är högre än allt annat, väldigt jobbigt att lyssna på.

Finns väl inget i dagens läge som ursäktar en trumproduktion som den här. Hihaten är vitt brus, virveln låter suspekt, både sönderpressad och eq:ad. Samplingen på kaggarna påminner inte så mycket om en bastrumma. Mycket tråkigt att han envisas med att prodda själv, idag är det svårt att hitta sånt som låter sämre än hans skivor även på demonivå. Här är inte ens nivåerna rätt, hihaten är som sagt osannolikt hög.

Inspelningen låter riktig skit. Vem orkar lyssna på detta??

Som förväntat, dvs

Hybris kanske? Även om man är bra på gitarr, kanske man bör inse att man inte är producent.

Jösses......

kmk skrev:Hybris kanske? Även om man är bra på gitarr, kanske man bör inse att man inte är producent.

Troligvis en kombination av detta samt att han vill behålla pengarna själv. Tråkigt, eftersom det bara på detta forum finns MINST två personer som skulle kunna göra ett oändligt mycket bättre jobb med mixen än Yngwie själv, utan att det behöver bli några fantasisummor.

Halva japans befolkning skulle betala för att göra det, och det skulle låta bättre.

OK, jag tänker göra ett seriöst försök. Återkommer.

(editerar löpdande)

1. Spellbound. Jaha. Ett intro på 4½ minut som borde ha varit 1 minut eftersom det bara är samma sak som repeteras. Mixen är ju KROSSAD till döds, det är därför hihaten sticker ut så innihelvete.

2. High compression fugue. Haha... Om titeln anspelar på produktionen i stort så får han ett poäng för självironi. Men vafan, är det ett intro till alltså?

3. Repent. Där kom sången. Jag tycker prodden egentligen är ett mycket mer allvarligt problem än att Yng sjunger själv. Jag gillade aldrig Rippers sång och tycker detta är ett litet litet steg uppåt faktiskt. Ingen märkvärdig låt dock.

4. Let sleeping dogs lie. Blues-lasse, med lika mycket reverb som kompression här. Rätt ok låt tror jag, men lite för likformig? Plus att jag tycker jag känner igen den från Magnum Opus eller plattan före, vad den nu heter.

5. Majestic 12 Suite 1, 2 & 3. Låter ungefär som förväntat med tanke på titeln. Lustigt nog låter trummorna ännu värre nu, lyssna på överhänget, cymbalerna swishar och swoshar frenetiskt, och vinner med råge kampen över hihaten. Stackars Putte, det var nog inte så här han tänkt sig att det skulle låta.

Nu kom mellanpartiet med akustiska gitarrer, strax efter 6 minuter. BORDE man som producent inte kunna höra att det knäpper och smäller i gitarrljudet på grund av att det är så hårt komprimerat?

Äh, orkar inte skriva mer om det inte kommer nåt som kraftigt avviker från det som framgått ovan...

För varje ny skiva han släpper nu för tiden så känns den föregående lite bättre.

Det låter inte alls roligt.

Jeezus...

Vad håller ni på med?
Det står Oddesy nåt på den sista jag köpte, men jag tyckte den innan var bättre så jag lyssnar på den.
Låt Lasse dra ihop till en ny Rolex i fred. Fundera på målgruppen.
Det är lite som att klaga på trosskydd för att det skaver mot pungen.

Affärsidé: Man måste gå på konserten oxå för att få reda på hur det skulle låtit.

Äh, nu muntrar vi upp oss med den här:

haha, så jävla tragisk denna platta är.

ja shit vad illa ljudet är. Låtarna är väl inte heller det bästa han släppt ifrån sig.

Groth skrev:Äh, nu muntrar vi upp oss med den här:

Aaah. Fina grejor.
Floydad strata med frästa stålsadlar.

Det som känns mest tragiskt med det här är att plattan kommer i en tid då varenda småstadsdemoband spelar in sina plattor/EPs(tidigare kända som demos) i sina pojkrum med något USBljudkort från Thomann och Guitar Rig från Piratebay, lägger på ett färdigt masteringspreset från Izotope Ozone och får fram ett, produktionsmässigt bättre resultat än det här.

kmk skrev:Hybris kanske? Även om man är bra på gitarr, kanske man bör inse att man inte är producent.

Kommer aldrig hända

Tyvärr är Yngve en ganska arrogant herre. Men man får ta det för vad det är helt enkelt, ibland så lyckas han, även fast det var ett tag sedan nu. Enstaka låtar kan han fortfarande få till dock.

Sorgligt kapitel...

Ingen är ett större yngwiefan än jag, jag tänker inte lyssna på denna platta efter relentlessinducerade depressionen Varför envisas han med att en döv shredder ska sköta produktionen?

shooooota skrev: Varför envisas han med att en döv shredder ska sköta produktionen?

Ingen vill ha med honom att göra? Till slut så är det ju han som bestämmer "so why bother" ?

Det är ju trist att produktionen suger röv men det hade jag lätt kunnat leva med om gitarrliret var fantastiskt men tyvärr är det ju inte det längre heller, han är ju rätt långt ifrån den gitarrist han var på 80/tidigt 90tal. Visst blixtrar han till ibland med det är för långt mellan dom stunderna.

Vem är den där Yng? +

+

jazzfromhell skrev:Det är ju trist att produktionen suger röv men det hade jag lätt kunnat leva med om gitarrliret var fantastiskt men tyvärr är det ju inte det längre heller, han är ju rätt långt ifrån den gitarrist han var på 80/tidigt 90tal. Visst blixtrar han till ibland med det är för långt mellan dom stunderna.

Gitarrspelet har jag aldrig haft några problem med. Yngwie är den enda "shred"-snubben jag lyssnar på, hans bullrunkande kollegor göre sig icke besvär. Låtarna blir ju dock svagare och svagare också, där ligger det stora problemet för mig. Knappt något minnesvärt alls på denna platta.