Som ngr av er kanske läst tex på Bojen har jag sedan en tid tillbaka rotat runt i div gamla tyska rörförstärkare.
Anledningen e eg ganska enkel,å det är att dessa som original oftast låter fullkomligt meningslöst med moderna mått mätt och därför ofta e mkt billiga i inköp.
Vad vidare e så e det oftast mkt mkt genomtänkta konstruktioner,varför man som moddare mer eller mindre kan fokusera på att just..forma ljud. Naturligtvis då med förbehållet att dessa gamla krigare nästan undantagslöst behöver renoveras vad avser elektrolyter osv efter 50-60års bruk.
Ett sådant fabrikat är Klemt/Echolette.
Ett märke som grundades av en Hans Bauer (Echolette alltså),å en del av finessen med det e att Hans var musiker. Till skillnad från många andra fabrikat vid tiden drevs alltså Echolette av ngn med lite vett kring hur det skall låta,å...det märks när man skevar igång gamla Klemt/Echolette maskiner än idag.
Men det stoppar på inget sätt där. Företaget Klemt som tillverkade förstärkarna för Echolette var ett företag med god insikt i vad som krävdes vid tiden,och de tillverkade sedan tidigare elektriska mätinstrument samt en stor del av det som gick åt i film å ljudutrustning för europeisk filmindustri. Företaget hade högsäte i Munchen fwiw...
Bauers samarbete med Klemt hade mao fler tillgångar än bara hur det lät. Tex e maskiner och lådor med Echolette emblemet mkt mkt lätta,men genom föredömligt god design ändå starka som fan rent fysiskt.
Tex har Klemt maskinerna chassie i lågvärdigt rostfritt stål. Varför lågvärdigt? Jo..lågvärdigt rostfritt är magnetiskt..å iom att det är magnetiskt/ferritiskt så kan det användas som signalskärm..
Så genomgående är alltså Klemt maskinerna såväl väldesignade som fan som lätta och portabla...å i sin tur oftast "tillräckligt" effektstarka.
Jag gissar annars kvalificerat att många av er aldrig hört talas om fabrikatet en gång,å det e på sitt sätt bra å dåligt på samma gång. Bra..för att det gör Klemt maskiner billiga...å dåligt för att det nu med ngr år under bältet med detta för min del mer å mer framstår som några av de mest väldesignade rörförstärkare som sett dagens ljus.
Ja.
De e så bra.
Storebror i sammanhanget 1963 var Showstar S40. Som namnet antyder en maskin som angavs till 40w uteffekt,men var i det medveten om att det nu handlar om RENT ljud. Mao...en Showstar som byggs om lite blir en precis lika högljudd best som vilken 50w Marshall eller Fender som helst.
Kretslösningarna i Showstar e till grad fulla av nytänkande och ironiskt nog har de många ggr kallats "Plexi kopior". Blir ju lite löjligt i ljuset av att Showstar såg världens ljus redan ngr år innan Marshall Plexi var en ilning i pungen hos Jim en ggn...
Mao så vart Klemt designen före de fabrikat vi idag ser upp till. En bra tid före rent av.
Men givetvis finns det mer till det hela än vad som möter ögat,å när man börjar särskåda en Showstar med lite kunskap så kan man inte annat än hänföras av vad tyskarna hade åstadkommit. I en tid när "made in Germany" verkligen betydde något.
För er med lite mer kunskap säger jag tex...kolla in den presence kontroll lösningen
. Någon tänkte färdigt.. Å maskinen e full av sån´t här. Inte bara vad avser kretsen utan även vad avser byggsättet...
Å...slutresultatet då en affär på...9.5kg.
Echolettes lådor i sin tur tillverkades av Isophon i Hamburg. De av er som tex testat gamla Dynacord lådor vet hur rent ut sagt uberbedrövligt de låter...men så icke när det handlar om Echolette/Isophon´s grejer.
I fallet med lådan på bilden e det en ET-100 baslåda med ett par Isophon 30/37 i å det är inget kort på helt fantastiskt välljudande gamla äkta AlNiCo högtalare. Mao vintage ton så det fan skriker om det.
Det skall sägas direkt. Det jag gör med dessa maskiner e att jag gör om dem så de blir enkanaliga. I det sätter jag den ena kanalens förstärkningssteg i serie med den andra kanalens...å voila så har vi skapat oss en sk highgain krets. Däremot rattar jag dem inte för "heavy metal dist",utan använder de 4 gainstegen för att skapa komplex rocknroll.
Original se...e ljudet i dem inte sådär jävla kul nämligen. Ganska hårt å ganska skrikigt. Men..lätt ordnat att förändra den biten till ngt MYCKET mer användbart för modern rock.
En Showstar med vita rattar är...en helrörs variant som endast tillverkades 1963. Till modellåret efter hade Klemt reviderat konstruktionen genom att göra ingångsstegen med högspänningstransistorer.
Å modellen döptes så om till "L".
Dessa maskinerna e precis lika bra grejer som den ursprungliga helrörsvarianten varför jag helt enkelt när jag bygger om dem sliter ut transistorskiten å gör en kopia av helrörskretsen rakt upp å ner bara.
Å L modellen känns då igen på att den har svarta rattar.
När så Showstar hade ngr år på nacken reviderades konstruktionen igen,å denna gången för att bla lösa mera effekt. De två EL34;orna i arslet...blev till 4st,å därmed 100w. I det läget kallades de för 100S alt för Mustang.
Skillnaderna e små,men de finns där iaf. Den första bilden alltså min -63a,å den andra bilden e min -65a L.
Det där e summerat sagt en mkt kompetent och fysiskt LÄTT rig för rocknroll. Hela vägen upp till -90tals metal skulle jag vilja påstå.
Å kort därpå sprang jag på ytterligare en L...åxå från -65. Sanningen att säga ett enda serienummer ifrån den andra..
Å även den fick sig ett rör längst fram istället för transistorbjäfset som synes.
Å där e verkligen "tysk" ordning på precis allt. INGET,inte ett endaste jota,har lämnats åt slumpen i dessa maskiner. ALLT kan försvara sin plats å osar verkligen genomtänkt så det sjunger i skiten.
Men...så var dessa maskiner verkligen inte billiga som nya heller...
Just denna sista L hade man moddat med grönt filter till belysningen. Rena Hulken...men samma skit annan dag för den e på inget sätt mindre förstärkare eller sämre för det.
Just nu renoverar/moddar jag ytterligare en -63a för en lite yngre kille som fullkomligt fastnat i tonen dessa maskiner e kapabla till. Det hör till saken att Klemt omfamnade ny teknik i alla ändar varför preamp rören e det som var vidareutvecklingen av ECC83. Ett rör som heter ECC808. Lite halvdyra att köpa NOS idag men som jag ser det värda varenda spänn...å preamp rör e nu inget man byter varje år direkt heller,så..no harm no foul egentligen. Jag har iaf lagt upp ett litet lager av dem..å lär skaffa fler med tiden.
ECC808 anges av många som ett bra sk "Hi-Fi rör". Bullshit e mitt svar på det...det är ett alldeles FANFUCKINTASTIC rör för distat sound! Å de det har med sig bortsett från att vara rikt på övertoner när man pushar det e att i andra änden...så vrider man bara av volymen på gitarren...så låter det fanimig som man varit borta vid förstärkaren å kranat om hela lortet för att lira cleant.
Japp. De e såpass mkt bättre på att behandla signal.
Så mkt...för Showstar S40. Tilläggas kan,å skall,att där fanns en systermodell som heter BS40. Det e i grunden samma förstärkare fast mer utpräglad vid tiden för bas. En skillnad vi idag mer eller mindre skiter fullkomligt i...å mkt riktigt gör de båda maskinerna i princip samma sak. BS40 har däremot inte de lysrör i fronten som Showstar 40 har...samt att den saknar det optiska tremolot S40 har som standard.
Så helt nyligen sprang jag på lillebror B30. Klemt...B30. Som namnet säger då en maskin som skall vara på 30w. Må vara hur det vill med det,men preampen e i detta fallet helt transistor. Fasvändare å slutrören e dock...rör.
Slutrören i detta fallet EN av de vidareutvecklingar som gjordes av EL34. I detta fallet EL504,men maskinen levererades såvitt jag vet även med EL500.
504´an då en flaska jag arbetat med tidigare,och som effekt kommit att respektera stort,i bla DNS 120 Supreme. I detta fallet dock med avsevärt lägre sk B+ spänning..
I fallet med B30 tänkte jag därför att jag skulle göra ngt jag normalt INTE gör,å det var den enklaste preamp man tänkas kan ur rörperspektiv,dvs en enda ECC83 flaska,åsså skulle jag göra en "Orange AD30".
Dvs en lösning där jag använder en sk PPIMV pot å på så vis kan skjuta fasvändaren i omloppsbana...å få mig en ganska grovkornig dist med mkt hår på bollsäcken.
Även i fallet med B30 är allt sådär äckligt jävla genomtänkt. Ta i beaktan att maskin härstämmar från 1965.... Lödar man bort kablarna från trafona så sitter hela PCB´n i ett subchassie...som man lossar två skruv för att få ut å därmed har det så lättservat att det e rent skrattretande.
Att få till soundet i den var..enklare än jag hade förväntat mig. Fö e chassiet i samma lågvärdiga rostfritt som hos dess större syskon...
Å efter en del mysslande började man kunna skönja var detta skulle ta vägen. Där har vi en andra aspekt av dessa maskiner...för de passerar 30w när man e färdig med dem. Kom ihåg att de angavs till 30w när de matades med helt clean signal från preampen...
Det åsido.
En B30 e som en S40 som krympt i tvätten ungefär. Påföljden e att de e ÄNNU lättare...å väger in på 8kg.
Å jag lovar. Skenet bedrar. Den låter ALLT annat än så snäll som den ser ut att vara! Det där e idag en bluesrock maskin av RANG!
Å vi kan la hejda oss lite där....å fortsätta vandringen bland de gamla tyskarna allt eftersom. Vad som varit tanken med denna extremt långa post e alltså att slå ett slag för att man i gamla Klemt,Dynacorder mm får ett MYCKET bra råmaterial att bygga ngt kul,vettigt och bra av,å det oftast då till en jävla rimlig peng.